tiden läker alla sår - fyra månader senare
Fröken boström kom och gjorde mig sällskap. Lite mat och one three hill :) uber mysigt. Har en jätte fin tavla på ryggen målad av kvinnan själv. Ska bli jätte spännande när den hamnar på lakarnet inatt.. Mamma kommer bli lycklig ;)
Att bro på lycka och hela det där köret måste jag säga att jag mår bättre och bättre för var dag som går. Sen kommer de så klart någon dag som drar ner mig så ja inte vet var ja ska ta vägen men det känns som om jag kan tro på allt snack om att ta en dag i taget och bla bla bla.
Mitt största problem just nu är att jag är så arg! Jag kan inte släppa det, jag är så oerhört förbannad. Det har gått
snart fyra månader sen jag blev medveten om att min pojkvän träffa någon annan också. Första gången jag hörde det blev jag bara tom, låg bara och stirrade. Nästa jag kommer ihåg är att jag blir så arg och flyger upp ur sängen och drar ur sängkläderna. Fråga mig inte varför, jag blev nog äcklad. Den ilskan ligger fortfarande och blir inte mindre varje gång gång jag hör av honom om ja säger så. Vilket ja gör varje dag. Bara det att då var känslorna så ihop blandade med andra känslor, nu är de bara ilska.
Min familj tycker att jag långsint och borde släppa det. Jag tycker inte det är lika enkelt. Jag bestämmer mig inte för att vara arg, det bara är så. Jag önska jag kunde spola fram tiden några månader till för att se om jag kommer sluta vara arg för de känns inte som om det är så. Men de är väl bra mkt bättre att jag är arg än ledsen. Jag menar jag är ingen rolig männsika när ja är ledsen och på gott och ont tror ja de kan vara rätt underhållande att se mig arg..
En sak är säker och det är att skiter man i mig skiter jag i dig. Jag behöver all min energi för att se till att jag själv inte ska går ner mig. Och de som blir kvar lägger jag hellre på männsikorna som står mig nära nu, just nu. Jag trivs som singel så det har jag iaf att tacka för. Jag tror att om man har bra tjejkompisar så klarar man sig bra med eller utan pojkar. Det är vännerna som är dom viktigaste.
Aja, tiden läker alla sår eller hur var det?
Att bro på lycka och hela det där köret måste jag säga att jag mår bättre och bättre för var dag som går. Sen kommer de så klart någon dag som drar ner mig så ja inte vet var ja ska ta vägen men det känns som om jag kan tro på allt snack om att ta en dag i taget och bla bla bla.
Mitt största problem just nu är att jag är så arg! Jag kan inte släppa det, jag är så oerhört förbannad. Det har gått
snart fyra månader sen jag blev medveten om att min pojkvän träffa någon annan också. Första gången jag hörde det blev jag bara tom, låg bara och stirrade. Nästa jag kommer ihåg är att jag blir så arg och flyger upp ur sängen och drar ur sängkläderna. Fråga mig inte varför, jag blev nog äcklad. Den ilskan ligger fortfarande och blir inte mindre varje gång gång jag hör av honom om ja säger så. Vilket ja gör varje dag. Bara det att då var känslorna så ihop blandade med andra känslor, nu är de bara ilska.
Min familj tycker att jag långsint och borde släppa det. Jag tycker inte det är lika enkelt. Jag bestämmer mig inte för att vara arg, det bara är så. Jag önska jag kunde spola fram tiden några månader till för att se om jag kommer sluta vara arg för de känns inte som om det är så. Men de är väl bra mkt bättre att jag är arg än ledsen. Jag menar jag är ingen rolig männsika när ja är ledsen och på gott och ont tror ja de kan vara rätt underhållande att se mig arg..
En sak är säker och det är att skiter man i mig skiter jag i dig. Jag behöver all min energi för att se till att jag själv inte ska går ner mig. Och de som blir kvar lägger jag hellre på männsikorna som står mig nära nu, just nu. Jag trivs som singel så det har jag iaf att tacka för. Jag tror att om man har bra tjejkompisar så klarar man sig bra med eller utan pojkar. Det är vännerna som är dom viktigaste.
Aja, tiden läker alla sår eller hur var det?
Kommentarer
Trackback
