aamandagustafsson

Tänk va olika vi människor är, beteende och tankar. Har ett väldigt självklart exempel - häromdagen, där vi bor nu alltså, det är ett gäng lägenheter så de blir väldigt genuin känsla och alla pratar med alla. Det finbs En familj som vi träffat här flera år är väldigt undlig. Pappan sitter konstant vid sin laptop i gården. Han hälsar glatt på alla och är trevlig. För de första är det aldrig så jag skulle spendera min semester med min familj. Jag tar mig ut tio minuter bara för att checka Facebook osv. Men det jag tycker är fascinerande är att när ja går förbi en dag ser ja hur han fotar något på marken. Till slut inser jag att han fotar en spindel och han tycker av någon anledning att den är otrolig. Själv får ja lust att skrika för den är så äcklig. Lite senare går han förbi mig och mamma när jag håller på att plocka hennes ögonbryn. Han stannar upp och tittar på oss. Frågar va vi håller på med och bara skakar på huvet när ja berättar. Han som inte har ett hårstå på huvet förstår väl inte varför vi utsätter oss för nå som uppenbarligen gör ont. Det jag vill komma fram till är att vi människor är så sjukt olika. Så olika saker är naturliga för oss. Men tur är väl de!